Ja, nu har jag äntligen bestämt mig för att det är dags att berätta. Kan fortfarande knappt hålla tårarna borta när jag tänker på allt men ska försöka att bita ihop. Vi kom dit på lördagen den 23/6 förväntansfulla och ivriga. Wilma var där först och hon mötte mig vid parkeringen. Vi mötte de andra där med och alla var lika glada och nervösa, eller ja, jag var i alla fall nervös! Blev indelade i stugor, först hade det blivit nått fel men efter lite krångel så löste sig allt och vi fick sova i storstuga 7.(i en storstuga får de plats åtta och vi var åtta personer!) Vi som bodde där var jag, Nora, Emme, Corre, Wilma, Frida, Hanna och Mickis :) På kvällen när alla föräldrar åkt så var det rundvandring och vi kände igen det allra mesta från förra året även om det var några nya saker. Vi fick önska hästar och vem tror ni jag önskade? Zorro såklart! Den kvällen tog det lång tid för oss att somna och många olika tankar snurrade i mitt huvud; Tänk om jag inte skulle få Zorro? Tänk om jag fick Zorro och inte skulle gilla honom? Vem skulle jag få om jag inte fick Zorro? VAD SKULLE JAG GÖRA OM JAG INTE FICK ZORRO? Till sist somnade jag i alla fall. Dagen därpå vaknade vi av att alarmet ringde kvart i sju och klockan 07.15 var vi vid frukosten. Det serverades filmjölk, mackor och självklart varm choklad. Liksom, vad skulle Grällsta vara utan den chokladen? Efter frukosten begav vi oss till stallet. Det pirrade i magen och vi alla undrade nog spänt på att bli tilldelade en häst. Först hade vi teori och gick igenom lite grundläggande saker. Därefter var det en klinik (stavning?) där Lina red Tramp och sen var det dags att hämta hästarna i hagen. Eftersom att listorna med vilka hästar vi skulle ha inte blivit godkänd av Gunilla (hon som äger allt) än så var det inte säkert vilka hästar vi skulle ha, därför var det inte heller säkert att vi fick de hästar vi hämtade in. När Emma (en ledare) berättade vilken häst jag skulle ha trodde jag att jag skulle dö av lycka. Jag skulle nämligen få hämta in Zorro!!!!! Höll på att börja gråta! Jag gick och satte mig i traktorn tillsammans med några av de andra i mitt "gäng". Och snart var vi framme. Lyckan var total när jag såg honom och jag kunde knappt andas. Min Zorro<3 Den stunden är en av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Min älskade, älskade Zorro! Jag ledde tillbaka honom till Grällsta (första dagen rider man inte från hagen) och jag gick och log och småpratade med honom hela vägen tillbaka. Jag var världens lyckligaste! Fortsättning följer!